Psykologi i aktier
Många av oss som köper och säljer aktier har någon gång gjort en dålig aktieaffär pga. av att man har fått kalla fötter.
Sitter man med några aktier som börjar falla utan orsak så brukar många sälja i ren panik. Där har vi det här med psykologi. När man skulle ha haft is i magen och väntat på en eventuell retur. Eller tagit reda på varför aktien sjunker som den gör.
Många fel vi gör är psykologisk bundna. Dem som vet om att det är en del psykologiskt i köp/sälj med aktier brukar ofta kunna göra bättre affärer.
En sak som är bra för ett aktie köp är att motivera varför man köper den aktien. Kan man inte motivera det kanske man inte ska köpa aktien, eller så köper man för hälften av vad man hade tänkt från början.
Personligen så ser jag det som en spärr. Kan jag inte motivera mitt aktieköp så ska jag inte köpa den aktien.
Hur tänker du före ett aktie köp?
June 8th, 2008 at 9:35 am
Min spärr är att jag är så rädd om mina pengar, därför kommer jag nog aldrig våga satsa i något lite mer osäkert
June 8th, 2008 at 2:40 pm
Det är när jag använder min egen “känsla” jag gör mina bästa affärer. Analytikerna har jag helt slutat att lyssna på efter en mängd dåliga köp baserade på deras råd.
June 9th, 2008 at 12:05 pm
Gustav:
Den finns nog kvar på DI.se om du inte har älst den.
Läste igår på DI att man ibland ska göra motsatsen av vad analytikerna tror
Rikframtid:
Det är bra det också, såg att du sparande i fonder. Så nästan gång karnse det blir aktier.?
June 9th, 2008 at 12:31 pm
Jag tänker inte särskilt mycket före ett köp, men desto mer efteråt!
Skämt åsido så är jag fast övertygad om att det är betydligt viktigare att veta när man ska avyttra en position än när det är bäst att ta den. Dessutom är det superviktigt att ha klart för sig hur mycket man ska satsa varje gång, det gäller ju att använda sitt kapital effektiv och med riskbalans.
June 12th, 2008 at 1:10 pm
Först hittar jag en aktie jag är intresserad av. Sedan kollar jag upp företaget och räknar ut en rad nyckeltal bla avkastning på eget kapital. Om det ser bra ut tar jag ett rimligt pris ur luften som jag inte tänker betala över. När/om aktien dippar under det priset köper jag. Eftersom min utgångssyn är att marknaden alltid har fel, så köper jag mer(och billigare) ju mer aktien faller. Till sist låter jag börsen värdera upp aktien.
Det finns helt tydligt en rad farlighetet med denna strategi och man bör ha en lång investeringshorisont för att börsen ska kunna värdera upp aktien. Annars riskerar man att tappa diciplinen och gå ur med en förlust. Då har man förvandlat börsens naturliga svägningar till en nackdel istället för en fördel.